Lyckan när..

Eller kan man ens säga lycka? Idag på jobbet så sa Gunn när jag berättade att jag aldrig jobbat på Barnehage förut, att hon inte tyckte att det märktes alls och att jag var mycket flink! Hur stolt blev inte jag?! Fan kanske kommer att klara av det här ändå. 

Från att gråta på lunchen första dagen till att tro att jag kommer att klara det är väldigt stort och jag hoppas att det bara kommer att bli bättre. Jag borde ju lära mig barns norska snart. Funkar inte så jättebra just nu när jag först säger : 

Va? 

Dom upprepar.

Va?

Jag vänder sakta bort huvudet och kollar åt ett annat håll och hoppas att de ska gå.

Kung man är. Pedagogisk och allt sånt där skit.